Så minskades klyftorna på Island

“Island vägrade att betala privata skulder till utländska banker och att lösa ut sin egna finansiella sektor, och försköt förluster till obligationsinnehavarna i stället för skattebetalarna. Detta var inte en statsskuldsfråga; enligt IMF var denna skuld en följd av privatisering och avreglering av banksektorn, underlättade av enkel tillgång till utländsk finansiering; de växande obalanserna upptäcktes inte av Islands finanssektorstillsyn. Två nationella folkomröstningar, som hölls 2010 och 2011, fanns det möjlighet att rösta om huruvida och hur landet skulle återbetala en nationaliserad privatskuld. De isländska väljarna levererade ett rungande “nej” till den ortodoxa politik som skulle ha åtföljts av en sådan skuldåterbetalningsplan. Trots påtryckningar och hot som framkallades av Islands heterodoxa politik – skuldförnekande, kapitalkontroller och valutadepreciering – återhämtar sig landet väl från krisen (Krugman, 2012). Landet har återfått tillgång till de internationella kapitalmarknaderna samtidigt som medborgarnas välfärd bevarades, med stöd från IMF. Under 2012 var Islands kreditvärdighet mycket högre än Greklands. Som Islands IMF-Artikel IV Samråd konstaterade:

Ett viktigt mål efter krisen var för de isländska myndigheterna att bevara det sociala välfärdssystemet med tanke på den nödvändiga finanspolitiska konsolideringen. Löneökningarna, beslutade i enighet mellan arbetsmarknadens parter i maj 2011, ledde till en ökning av de nominella lönerna med 6 procent och arbetslösheten sjönk till cirka 7 procent 2012 …

… Vid utformningen av finanspolitisk anpassning, införde myndigheterna en mer progressiv inkomstskatt och har skapat budgetutrymme för att bevara sociala förmåner. Följaktligen, när utgifternas komprimering inleddes 2010, fortsatte de sociala utgifterna att stiga som andel av BNP, och antalet hushåll som får försörjningsstöd från den offentliga sektorn har ökat. Denna politik har lett till en kraftig minskning av ojämlikheten. Islands Gini-koefficient – som hade stigit under högkonjunkturen – föll under 2010 till övriga nordiska länders nivåer. (IMF, 2012, s. 5-6)”

Mer information och källor i denna nysläppta rapport från FN-organet ILO (pdf).

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s